Biografi

Snorting Maradonas är ett punkband som startades i november 2003. Vi har för tillfället inget skivbolag, men har släppt två egna produktioner (Betongbröder [2004], Lärobok[2005]) samt en EP (Klasskamrater[2006]) på den numera nedlagda skivbolaget Sekerhetspersonaal Records.

Starten
Gitarristen John Kvarnström och trummisen David Börjesson ringde upp Erik Sjöstrand och frågade om han ville vara med och spela bas och sjunga i ett punkband. SVTs program Spinn skulle komma till Borås och John och David hade blivit tillfrågade att spela. Bandet startades en vecka innan spelningen. En låt skrevs, ett bandnamn skaffades och spelningen genomfördes på Kulturföreningen Tåget i Borås under krassliga förhållanden. Spelningen sändes inte på TV, men det var fortfarande tillräckligt kul att spela för att bandet skulle fortsätta.

Bandnamnet Snorting Maradonas donerades generöst utav musikern Klas Qvist, som själv tyckte att han var för gammal för att starta punkband, men att Snorting Maradonas var ett för bra namn för att gå till spillo.

Efter första spelningen kom Pelle Andersson med i bandet. Han tog över rollen som basist i bandet och Erik började ägna sig åt sången på heltid.

Tiden med John och David
Efter några spelningar i Borås med omnejd så spelade bandet in fyrspårsdemon Betongbröder i mars 2004. Största bedriften på denna skiva var låten Popoffer, något av en hit som fortsätter att vara med på bandets reportoar.

Bandets tionde spelning skulle bli den första utanför Sjuhäradsbyggdens gränser. Bandet spelade på Motståndsfestivalen i Riddarhyttan 13 augusti 2004. Spelningen blev oförväntat lyckad och att lyckas få större publik än Promoe var en vinst i sig. Redan i slutet av månaden så beslutade sig dock John och David att lämna bandet. Avskedsspelningen för David och John genomfördes där det hela började, på Kulturföreningen Tåget.

Harry och Ragnar går med
Inte allt för lång tid efter avhoppet hittas två ersättare: Harry Chichon på gitarr och Ragnar ”Skorpan” Bern på trummor. Ragnar gick i samma skola som Pelle och Erik pratade med någon som kände nån som hette Harry (som tydligen ville vara med och spela?).

Första spelningen med denna sättningen blev även bandets första spelning i Göteborg. Det var väldigt glest i publiken på Musikens hus, men det var en ändå en bragd av Ragnar och Harry att genomföra en så bra spelning som det faktiskt blev.

Bandet insåg att varenda gång Harry spelade solon eller melodier på elgitarren så försvann trycket i ljudbilden som kom från gitarrkompet. De behövde en till gitarrist. Eftersom det hade varit tillräckligt svårt att få en gitarrist till bandet, och att det inte var så många partier en till gitarrist behövdes till, så försökte man inte ens ta in en ny medlem. Erik var den enda utan instrument i bandet, han kunde dock inte spela gitarr. Han kunde dock spela mandolin, och därmed blev Snorting Maradonas antagligen sveriges första punkband med distad elmandolin (eller?).

Lärobok
Bara ett par månader efter medlemsbytet så gick bandet in i studion på Kulturföreningen Tåget i december 2004. Under den dagen lyckades bandet spela in 17 låtar, allt material som bandet producerat sedan starten. För att vara gjord under så kort tid så blev skivan rätt bra, även om det fanns diverse felspel och ljudbilden hade endel att önska.

Skivan, som fick namnet Lärobok, släpptes under en spelning på Meeths salonger i Göteborg i januari 2005. Skivan hade omslag och booklet som hade kopierats och klippts och klistrats av bandet själva på Pelles faders jobb.

Musik Direkt
Med en ny skiva i bagaget så spelade bandet på musiktävlingen Musik Direkt, det gick bra och medförde endel medial uppmärksamhet. Bandet kom till sist till regionsfinal i Västra Götalands län, det räckte dock inte hela vägen fram till riksfinalen.

Bandet hade under en kort period ett samarbete med Rolfstorp Records, detta tog dock slut väldigt snart. Som pris för framgångarna i Musik Direkt så fick bandet åka på en miniturné i Halland tillsammans med det Musik Direkt-medverkande bandet Sound of Experiment. Detta var en chans att få leva ut sina rockstjärnedrömmar, även om så blev endast i light-version: det var flickor på rummet (som kollade på TV) och oljud som hotellvärden blev arg på (dock pga grannarna Sound of Experiment).

Klasskamrater
Sara Hagerö hade tillsammans med sin partner Ola ”Gomer Explensh” Brunius startat upp skivbolaget Sekerhetspersonaal Records. Sara hade ett exemplar av Snorting Maradonas skiva Lärobok och hon tyckte att den var bra. Det här bandet ville hon att Sekerhetspersonaal skulle släppa. Under Augustibuller 2005 så diskuterades det med bolaget och vi beslöt oss för att börja samarbeta.

I oktober så åker bandet för första gången upp till Stockholm. Under två dagar i studion Rekord så spelar bandet in fyra låtar som skulle komma att medverka på EPn Klasskamrater. Bandet genomförde också sin första stockholmsspelning på Alcazar, Nalen.

Efter en fotosession på en offentlig toalett i Ulricehamn så började omslaget till skivan att designas, för att slutligen skickas på tryck i Tyskland. 1000 lyxiga digipack-förpackningar med 10 minuter skön punk på vardera blev resultatet.

Skandalen!
I en biltur från Alingsås i januari 2006 så ringer Nathalie Joo från Expressen upp bandet. Nästa dag ägnas en helsida av Expressen till att hovet rasar på grund av Snorting Maradonas sextrakasserier gentemot prinsessan Madeleine. Snorting Maradonas fanns på löpsedlar och ett tag var låten Kungliga jiggen det hetaste. Skivan med låten på var tryckt, men inte släppt än. Tidningar från flera länder uppmärksammar händelsen och låten spelas på radio i både Sverige och Norge.

Inför ett fullproppat Kafé 44 i Stockholm så släpper bandet så EPn. Det rann bokstavligt talat svett från väggarna efteråt. En grym spelning som finns dokumenterad på liveskivan Nya Klasskamrater (Bjeagle Records 2008). Skivan får blandade recensioner, vilka mest uppmärksammar hovetskriverierna.

Istället för att kämpa hårdare med bandet efter publiciteten blir resultatet det motsatta. Erik och Ragnar går sista terminen på gymnasiet och har väldigt mycket att göra. Repningarna blir färre, men på grund av uppmärksamheten så spelar bandet flitigt och på nya platser i landet. Under sommaren 2006 så spelas det bland annat på Augustibullers förfest och Motala punkrockfestival.

Ingen fullängdare, dock ett annat projekt
Förhoppningen var att kunna släppa en fullängdsskiva, som uppföljare till Klasskamrater, redan 2006. Så blev dock icke fallet. Ragnar flyttade till Stockholm för att göra lumpen som musiksoldat, och Erik flyttade till Skövde för att studera datorspelsutveckling. Dessutom var det nu dags för Harry och Pelle att gå sista året på gymnasiet.

I november så åkte vi upp till huvudstaden igen och spelade in en cover på De Lyckliga Kompisarnas låt Punkskolan, vilken medverkade på projektet Melodier vi minns (typ). Skivan innehöll fyra band som spelade varsin trallpunk-cover. Denna skiva släpptes inte förrän i mars 2007 på Café Edenborg i Stockholm.

Det knakar i fogarna
Efter att ha haft ungefär 3 spelningar i månaden under en period så började nu spelningarna avta. Det var svårt att hitta luckor då alla kunde träffas tillsammans för att spela, dessutom repade bandet allt mindre. Under sommaren 2007 så hade bandet bara en spelning; på Sjuhäradsfestivalen i Ulricehamn.

Situationen blev inte bättre av att Pelle flyttade till Hultsfred för att studera. Med en bandmedlem i Tranemo, en i Falun (dit Ragnar nu flyttat), en i Skövde och en i Hultsfred så var det både krångligt och dyrt att träffas.

I november genomförs en spelning på Rockborgen i Borås. Borås Tidning skriver efteråt att bandet känns ringrostigt, vilket också stämmer. Samma månad spelar bandet igen på Fängelset i Göteborg, här går det betydligt bättre och Pelle lyckas till och med ge bort ett par svettiga skor till några fans.

Det förflyter sedan flera månader innan bandet spelar nästa gång, på Ungdomshuset Allé i Kungsbacka…

Pelle och Harry hoppar av – nya medlemmar tillkommer
Bara någon vecka senare så meddelar Pelle att han bestämt sig för att hoppa av bandet. Han säger att det inte finns någon motivation inom bandet och att det händer för lite. Han har dessutom ett nytt band nere i Hultsfred. Vi beslutar oss för att fortsätta med bandet och försöker hitta en ersättare. Pelle kan dock tänka sig att vara med och spela ifall några spelningar dyker upp, fram till dess att vi hittar en ersättare.

Inga spelningar bokas in, men i maj går bandet (inklusive Pelle) in i en studio i Borås och spelar in låten Karikaterror. Låten medverkar på samlingsplattan med det långa namnet Inför ett sådant argument måste jag naturligtvis böja mig.

I juli kommer Robin Ahlqvist med i bandet som basist. Det repas och det svänger fint!

Inte lång tid efteråt så bestämmer sig även Harry för att hoppa av, eftersom han har andra saker han vill prioritera. Robin har tidigare spelat i ett band vid namn Action and Turbulence, och säger att det fanns en gitarrist i det bandet som skulle platsa i Snorting Maradonas.

Robert Olsson repar med oss den fjärde Augusti 2008. Han gör ett skitbra jobb och självklart är det han som ska vara gitarrist i bandet. Extra kul är det eftersom Roberts båda tidigare band Marionette och Nybakta Bullar spelat tidigare på spelningar ihop med Snorting Maradonas.

En ny kula!
Bandet börjar repa på både gammalt, men främst nyare material. Motivationen är på topp och det känns verkligen som att det är liv och glädje i bandet igen.

Första spelningen med nya sättningen blir på musiktävlingen Partillerocken 2008. Robin kan dock inte medverka, istället får vi ha en stand-in basist. Den första spelningen med Robin blir istället på ett i princip tomt Klubb033 i Borås. Det är dock ingen idé att gråta över spilld mjölk, så bandet fortsätter att repa inför kommande spelningar.

Den sista spelningen med Pelle och Harry sker på Rockborgen den 22 november. Det blir ett bra avslut med mycket dans, gamla låtar och roliga upptåg. Under närmast ceremoniella förhållanden så lämnar Pelle och Harry över sina instrument till Robin och Robert, som avslutar spelningen.

Den första snön har fallit och en sol går upp över horisonten…

Medlemmar
Erik Sjöstrand (2003- ): sång, elmandolin
Robert Olsson (2008- ): elgitarr, sång
Robin Ahlqvist (2008- ): elbas, sång
Ragnar Bern (2004- ): trummor
Harry Chichon (2004-2008): elgitarr, sång
John Kvarnström (2003-2004): elgitarr, sång
Pelle Andersson (2003-2008): elbas, sång
David Börjesson (2003-2004): trummor

Annonser

2 Responses to Biografi

  1. Roberto skriver:

    Det är ju faktiskt ingen idé att gråta över spilld mjölk, för We (Robin) Got Milk 😀

  2. Ragnar skriver:

    Blir glad över vår fina historia! Det bästa ligger framöver, som man brukar säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: